Efter att vi kommit hem från sjukhuset så började två dagar där det kändes som vi befann oss i en mardröm.
 
Att gå runt med vetskapen att ett dött foster ligger i din mage är tortyr. Tårarna rann ständigt nerför mina kinder och sorgen kändes så smärtsam. Samtidigt skulle jag vara en någorlunda fungerande mamma till mina barn.
 
Oron inför vad som skulle hända på sjukhuset skavde dessutom konstant. Hur ska jag kunna föda ut mitt döda barn? Varför just jag? Kommer jag någonsin kunna gå vidare? Jag sökte förgäves efter svar på alla mina frågor. 
 
Både jag och min man var hemma under de här dagarna. Jag hade aldrig velat vara ensam i min sorg. Livet stod på paus. 

Väntan

Allmänt Kommentera
Efter att vi kommit hem från sjukhuset så började två dagar där det kändes som vi befann oss i en mardröm.
 
Att gå runt med vetskapen att ett dött foster ligger i din mage är tortyr. Tårarna rann ständigt nerför mina kinder och sorgen kändes så smärtsam. Samtidigt skulle jag vara en någorlunda fungerande mamma till mina barn.
 
Oron inför vad som skulle hända på sjukhuset skavde dessutom konstant. Hur ska jag kunna föda ut mitt döda barn? Varför just jag? Kommer jag någonsin kunna gå vidare? Jag sökte förgäves efter svar på alla mina frågor. 
 
Både jag och min man var hemma under de här dagarna. Jag hade aldrig velat vara ensam i min sorg. Livet stod på paus.