Det har gått ganska snabbt att läka fysiskt från missfallet. Imorgon är det tre veckor sedan missfallet och både smärtan och blödningarna har nästan upphört. Kroppen håller på att återgå till min vanliga "icke-gravida" kropp men är inte där än.
Det psykiska såret kommer ta längre tid att läka. Mycket längre. Stundvis har jag svårt att se att jag någonsin kommer bli helt återställd. Men jag vet ju att tiden läker.
Jag har haft ett tidigt missfall och såret efter det läktes inte förrän jag blev gravid igen. Tack och lov gick den graviditeten bra och resultatet blev världens finaste lilla I.
Om det blir samma sak denna gång vet jag inte . Det kanske var vår sista chans, vilket oroar mig enormt. Vi kommer att försöka få barn igen. Men rädslan för att inte lyckas är stor. I så fall måste jag hitta ett annat sätt att läka.