Dagarna innan jag blev inlagd var som sagt en riktig plåga. Jag var väldigt orolig över det som skulle ske.
Eftersom jag haft ett tidigt missfall en gång som inte ville komma ut av sig själv så har jag varit i en liknande situation tidigare. Med betoning på liknande för ett sent missfall är för mig något HELT annat. Så mycket mer smärtsamt på alla sätt.
Den förra gången var tuff på så sätt att bemötandet från personalen på sjukhuset inte var helt optimalt samt att allt drog ut på tiden. Jag lovades operation som hela tiden blev uppskjuten. Till slut kom allt ut av sig själv tack och lov.
Men med denna erfarenhet med mig samt att situationen nu var en helt annan var jag så nervös och orolig. Åh vad jag önskade att jag skulle vakna upp från denna mardröm. Snälla säg att allt var ett misstag och att jag fortfarande är gravid.