Idag var det dags för ultraljud. Jag var så fruktansvärt nervös innan. Hjärtslagen pulserande kraftigt i hela kroppen.
Läkaren började med att prata med oss (min make var ju med) om missfall. Han sa att vi haft väldig otur och så länge man inte haft tre missfall på rad så har man inte en förhöjd risk för att få det igen. Att vi dessutom fått ett missfall i vecka 18 och som upptäcks på ultraljudet var enligt läkaren väldigt ovanligt.
Därefter undersökte han mig och kände på livmodern, vilken han sa kändes större än vecka 8-9. Jag ville bara att han skulle göra själva ultraljudet för att få se om något levde i mig.
Till slut tog han fram "staven" och jag visste inte om jag skulle titta eller blunda. Jag valde ändå att titta på skärmen. Läkare sa direkt att "här är hjärtat och visade på skärmen". Så lättad. Men jag var fortfarande nervös över att storleken inte var vad den "skulle". Han började mäta och mätte till graviditetsvecka 9+0, bf 21/3. Exakt som min egna beräkning alltså!
Just nu är jag alltså gravid. Men det är mång milstolpar att passera innan jag kommer andas ut. Nästa steg är NIPT-testet och givetvis vänta in veckorna. I och med mitt sena missfall så kommer jag enligt läkaren få göra ett extra ultraljud. Ska ta det med barnmorskan när jag träffar henne i september. Om inte graviditeten redan är över då.