Äntligen känns det som att jag har börjat röra mig framåt. Eller kanske snarare uppåt. Upp till där mitt vanliga jag är. Jag är inte där än men på väg.
De senaste dagarna har känts lättare och jag har varit gladare. Jag har skrattat och det har varit genuint. Mina tankar har inte hela tiden varit mörka. Missfallet finns där hela tiden men något mer diffust.
Jag vet att jag har en bra bit kvar innan jag är uppe. Men förhoppningsvis fortsätter det åt rätt håll.