Idag var det dags för ultraljud igen. Ett extra ultraljud på grund av det jag gått igenom. För att få veta om fostret lever och vuxit. Jag förväntade mig ett negativt besked och planerade för att historien skulle upprepa sig. Att bli inlagd på sjukhuset om ett par dagar för att föda ut ett dött foster...
Fy sjutton vad nervös jag var innan besöket. Pulsen var skyhög och både jag och min make var helt tysta. Lätt illamående, ont i magen och väldigt kissnödig var jag.
Läkaren som vi träffade var en väldigt tystlåten man och utstrålade inte direkt varken trygghet eller lugn. Det hade såklart känts något bättre om han var med förtroendeingivande men jag ville bara ha det där ulet avklarat.
Och vet, vi fick ett positivt besked! Fostret sprattlade och hjärtat slog så fint. Storleken motsvarade vecka 15, vilket stämmer väl med det tidigare ultraljudet. Sådan enorm lättnad! Jag var helt skakig efteråt och grät.
Förra veckan fick jag även besked från NIPT och även det såg bra ut. Nästa milstolpe är rutinultraljudet den 23/10.