Äntligen tog jag tag i min oro och ringde mödravården för att berätta hur jag kände. Fick prata med en barnmorska som förstod mig samtidigt som hon hela tiden hade behov av att påpeka att det är många som vänder sig till dem för oro. Men som sagt, hon förstod att min situation var tuff och bokade in mig på en läkartid. Förhoppningsvis får jag då även göra ett ultraljud.
Första lediga tid var först den 25/9 och då kommer jag vara i vecka 14+4 (om allt går väl så långt). Känns ändå bra eftersom fostret i vintras dog runt vecka 14+0 och det är runt den tiden som jag så gärna vill ha en extra koll. Räknar dock fortfarande med att historien upprepar sig tyvärr.